Nu ska jag berätta om någonting som Aldrig, och då menar jag A L D R I G slår fel.
Jag går till Hemköp, i vetskapen om att det förmodligen tar relativt lång tid, det brukar göra det där. Visst, fine, det är mycket pensionärer där den här tiden. Men. Jag ställer mig i kön, i godan ro, köerna är ungefär lika långa men sååklart så väljer jag den kortaste kön. Det visar sig att det står en gammal gammal tant framför mig, hon köpte ungefär halva butiken när hon ändå var där. Lika bra att passa på liksom…
MEN; Innan hon fick börja med att lägga upp sina varor så är det någon som spillt ut diskmedel över rullbandet. Vad händer? Jo två, alltså. TVÅ stycken hjälps åt att torka bort det, ist för att en skulle ta betalt. Det tar uppskattningsvis 10 minuter. 10 minuter senare börjar den mycket äldre tanten plocka upp sina varor, det går relativt bra, en hjälper henne att packa. Den som sitter i kassan tar inte betalt? Varför inte? Jo för dom tar en paus mitt i allt eftersom att hon råkar se att det ligger lite diskmedel kvar på bandet. Så båda hjälps åt att torka upp det. Igen.
När man tror att hon ska börja ta betalt så blir hon tvungen att förklara för alla där inne att diskmedel inte är någonting farligt alls. För det brukar man ju diska med? No shit!
Det tog sammanlagt ca 25 minuter att få allt deras klart. Hon var den enda som var före mig. Sedan fick jag betala min läsk och ta ut 200kr. Det tog 30 sekunder. Jag hade kunnat byta kö tänker ni kanske? Och ja, det hade jag kunnat men om jag hade bytt så hade samma sak garanterat hänt i den kassan också.
Till slut anländer jag till skolan, läraren är inte där det står att den ska vara så jag frågar i TRE klassrum var han är. Den sista visste var han var. Det tog tid. Jag pratar med honom, frågar ett par saker. Som alla andra lärare där så pratar dom så pedagogiskt som möjligt så att man ska fatta. Tur! För min hjärna är ungefär lika stor som en 3-årings och jag har massor av tid över till massa larv…
Efter lite hjälp och köp av kompendium så går jag ner till biblioteket. Jag vill kolla på en bok. Hon hämtar boken efter en stund. Jag säger att jag bara ska kolla på den innan jag bestämmer mig. Då säger hon ”Mmm jaa men vääänta jag måste registrera att du lånat den” jag svarar Men jag ska bara sitta här och kolla på den för jag vet inte om jag ska ha den eller inte. Då ser hon helt förvånad och ställd ut, ser inte ut att fatta någonting och säger ”Ahaa mm okeej…..” och bara stirrar rätt ut i intet.
Efter en stund ber jag om Torbjörn Flygts bok Underdog. Jag tar den. Upprepar mitt lånenummer 4 gånger och mitt efternamn blir jag snart tvungen att bokstavera. Hon hittar mig inte, så hon ska registrera mig, jag upprepar numret en gång till, adressen två gånger, telefonnr två gånger. Adressen träffade hon rätt första gången..
Jag vet inte, talar det inte rubriken för sig själv?
